Senaste inlägget var 2007, nu är det dags igen. Ångesten har kommit och gått under en längre tid, den är molande inne i kroppen. Den har varit där sedan i slutet av Augusti, jag är känslomässigt nere och känner inte mycket glädje. Det känns som att något tar emot varje gång glädjen vill titta fram.

När jag mår bra är jag ständigt glad, uppåt och framåt. Just nu ser jag inte mer än ett par timmar fram i tiden, dagen går sakta.

Morgon, fika, lunch, fika, kvällsmat, sova.

Det är så min vardag ser ut sedan några månader tillbaka. Under helgen är jag något mer aktiv och försöker ta till mig ledigheten. Att gå ut och gå mitt på dagen när solen ännu är framme är något jag försöker att göra oavsett hur motigt det känns att göra något.

Ju mörkar det blir nu framåt juletid, desto jobbigare är dagarna att få att gå.